Om jag kunde,
skulle jag backa
tillbaka
till det ögonblick,
till den stund,
då du för första gången
fick om det allt för tunga, lära
redan där
skulle jag lyft dig ur det
sammanhang
som du nu inte längre orkar
eller vill bära
men vi står där vi står
i stormar som sliter och river
och mörkret skrämmer
men det finns inget
jag kan göra
mer än att säga,
förlåt min lilla
förlåt min älskade kära
det var aldrig ditt att bära
felet vart helt och hållet vårt
och vi räckte inte till
Trots allt,
över allt
lyser du som den klaraste stjärna
Fri vers av Rolfsdotter
Publicerad 2008-08-16 16:42
aol
bara så vacker
2008-09-12
ej medlem längre
Sorgen och vemodet känns överväldiganden - och det skall den också göra - Mycket berörande om en stor förlust och känslan att inte räcka till.
2008-08-18
Sleepy
Väldigt vacker. kram Yosei
2008-08-17
eva m h
Vacker sorgsen och kärleksfull dikt till den lilla lysande stjärnan
2008-08-16
sunnanvind
Här blir jag mycket berörd...så innerligt skrivet med varsam kärleksfull hand! Jag känner riktigt omsorgen du förmedlar så vackert! Har du läst sagan om Stjärnöga...om den lilla samiska flickan? Den är underbar! kram/Sunnanvind
2008-08-16
Elaine.S
Vacker, så innerligt vacker i sin sorg...blir berörd
2008-08-16