Kvinnan sitter på en sten i skogen.
Hon sitter stilla på en sten bredvid gångvägen.
Hon säger ”hej” när någon passerar.
Mitt i den promenad som doktorn ordinerat/beordrat.
Hon sitter stilla, ser strimmorna av sol, ser högarna med löv, så många att de helt täcker marken på vissa ställen.
Andas in, andas ut.
Hon tänker på sjukpenningen som inte kommit än. Hon vet att hon inte ska.
Hon tänker om den bara kommer nästa vecka, så kan jag lägga tillbaka pengarna som jag lånade av mamma. Hon kommer aldrig att märka någonting.
(Handläggaren på försäkringskassan tvekar med fingret på knappen; ännu ett samtal med besked om avslag på begäran om sjukpenning.)
Andas in, andas ut.
Hon tänker vad gjorde jag för fel.
Jag gick till jobbet varje dag, jag gjorde det jag skulle, ibland motvilligt, men så är det ju, det går upp, det går ner, det kan inte kännas toppen jämt. Det går över. Man överlever.
Jag log, jag sa det ordnar sig, det fixar jag. Och det gjorde jag.
Andas in, andas ut.
Kvinnan sitter på en sten i skogen.
”Medan du fortsätter att slappna av och koppla av så kan du uppleva hur gränserna börjar suddas ut mellan din kropp och omgivningen. Du kan uppleva det som en känsla av lätthet, en känsla av frihet, ingenting kan binda, att ingenting kan oroa. Du kan uppleva det som en känsla av frigörelse, när gränserna suddas ut mellan din kropp och omgivningen.”
I alla skogar sitter kvinnor.
Kvinnor sitter på stenar i skogarna.
Dom tittar på träden och marken och himlen och löven.
(Handläggaren på försäkringskassan tvekar med fingret på knappen; ännu ett samtal med besked om avslag på begäran om sjukpenning.)
Andas in, andas ut.
Dom tänker vad gjorde jag för fel.
Hur har jag hamnat här.
Vi gjorde allt man ska. Vi gjorde allting bra. Vi stannade kvar. Vi sopade rent, vi plockade upp, vi satte ihop, vi höll ut en hand, vi var där.
Nu sitter vi här.
Andas in, andas ut.
Kvinnan i skogen tänker bara jag kan tänka rätt igen. Bara jag kan lära mig tro igen. Att det går. Att jag kan. Att jag vill. Att jag får.
Andas in, andas ut.
(Handläggaren på försäkringskassan tvekar med fingret på knappen.)
Andas in, andas ut.
Fri vers av Aloisia
Publicerad 2008-10-14 17:09
Annette Andersson
En mycket fin skildring av det som är vardagen för många kvinnor! *applåd*
2008-11-08