Det var en gång en mänskighet.
Och en underbar planet.
Det fanns tusen skäl att leva i harmoni.
Inte lika många att bli som vi.
Parasiter och självkrönta kungar.
Feta monster som klonar sina ungar.
När blev det fel? Var gick man vilse?
Då evolutionens process började att luta
Vid skeva ställningstaganden där frihet blev valuta
När vi slutade lyssna på annat än våra jag
Då det plötsligt behövdes en lag
Med frän frihet och upptäckt potential
att följa våra drömmar
gav suveränitet och defekt moral
oss fria tömmar
Då landet låg öppet och fritt
galopperade vi över världen.
Begreppen mitt och ditt
genererade under färden
Alla tillgångar blev gångvägar och varje gångväg blev en motorväg.
Beröva, erövra, bedröva, bedöva. Ta till fånga och äg!
Vi lärde oss att övervinna och utvinna
det absolut maximala.
Och skapade en frihetsgudinna
som hyllning åt det paradoxala.
Hon står där
för att symbolisera
och påminna
om någonting vi egentligen alltid haft
men i ren idioti
tagit ifrån oss själva.
Vi kunde inte hålla balansen och minskade distansen till den riskabla dominansen.
En allians av arrogans och brist på sans utövade en makthavardans. Vi blev hypnotiserade och imiterade de som redan fördärvat.
Det uppstod dissonans någonstans där människans resonans och acceptans en gång fanns.
Men nu ej längre går att finna.
Varför tror vi, att man behöver äganderätt på ett övervägande sätt för att lyckas och låtas leva lyckligt i livets labyrint
utan
lagar och laglösa.
I denna vår syntetiska värld.
I denna vår syntetiska värld med sugrör, nikotinplåster, konstbefruktning, minkpälsar, porslinsuppvärmare, knark och djurförädling.
I denna vår syntetiska värld där ljudet från varenda igensmälld bildörr är noggrant designat.
När blev det fel? Var fan gick man vilse?
För detta känns fel. Fel och fel och orätt.
Vår varelses överflödiga intelligens och egenkärlek
krackelerar ett alltmer raserat naturligt system.
Fan för världen idag.
Fan för vad vi gör med vad som givits oss
Fan för vad så många vill, men så få orkar göra
Fan för att vi är bortom hjälp
Fan för att insikten kommer nå fram sig för sent. Det går inte att tillbakagöra förstörelsen av en hel planet. Sorry.
Och trots allt använder vi med såriga samveten likgiltighet som plåster.
Men mitt blod rinner igenom.
Därför kan jag inte annat än beklaga sorgen
och envist uthärda värken i bröstkorgen
Det var en gång en mänsklighet.
Och en underbar planet.
Och det fanns tusen skäl att leva i harmoni.
Fri vers av Tårta
Publicerad 2009-03-17 13:29