Om en sekund faller världen igenom,
Sa mannen som levde i såpbubblan.
Ljudet av tankarna vägrade att stagnera
även om de borde gett upp för länge sedan, han var redan borta.
I ruset av tabletter byggde han sin egen värld,
men det är ensamt och kvävande att leva i en bubbla.
Ge mig en sekund ensam och jag lämnar dig,
skrek kvinnan vars bekantskapskrets höll i nyckeln.
Hon var inlåst i ett kök med tre söta barn som snällt skötte sitt
och hennes man kysste henne alltid innan han gick till jobbet.
Hon levde de liv hennes vänner avundades, var kedjad vid hemmet som Svensson.
Det är svårt att lämna något så eftertraktat även då det stryper en.
Om en sekund slutar din pulsåder att pulsera,
mumlade tjejen som levde framför spegeln.
Rampljuset slocknade samtidigt som magen blivit rundare
och även om hon själv inte brytt sig så hade han gjort det.
När man lever med stjärnstoft i ögonen gör det ont att inte vara i centrum.
Det är lättare att avlägsna ett blodkärl en än livsfilosofi.
Om en sekund blir världen annorlunda,
sa den lilla människan i den stora världen.
Alla dols vi under våra egna mörka filtar, de som vi själva väver.
När marken faller under våra fötter har vi inget kvar att ta fäste på.
Vi faller handlöst så länge vi inte fångas.
Det är svårt att vara människa, krävande att vara medmänniska.
Fri vers av HQ
Publicerad 2005-09-13 12:13
ForeignFragments
Underbar.
2005-09-14
ForeignFragments
...Den är så sorgligt vacker
2005-09-13