Instängd, i mitt medvetande, hur länge hade tiden existerat, varför befann jag mig här, med förbundna ögon och utslagna tänder, vart hade de fört mig?
jag ville veta, kvidande kyla genom ryggnerverna, skriker ut, panik, kan ej andas,
mantelrörelsen ekade torrt genom själen, skulle alla tankar sluta existera, jag...allt, jag är allt, jag är...
skottet tystade poetens tankar förevigt..
Fri vers av peter markurth
Publicerad 2009-06-16 15:56
Sturesdotter
glad man bor i rätt land...än så länge
2009-06-16