svarta böljor

Dånande svarta böljor sveper fram,
spottar vit fradga från vågens kam.
Oh du lilla skepp som på havets böljande vågor far
Dina segel har trasats svårt av stormar som är och var.
Masten är bruten
och hoppet likaså.
När ska åskan sluta bullra?
Hur länge ska havets raseri få mullra?
När får du vila, när får du frid?

Du låter mig vila vid stilla vatten...


Vart finns den kraft,
den frid och glädje jag en gång haft?

Jag sugs ner i det dånande havet,
panik
ångest
så hopplöshet.

När får jag vila?
När får jag frid?

Jag skriker, Jag ropar ut,
Jag gör det jag måste varje dag,
men kraften tryter,
Mina ben sviktar,
tårarna,
de förbannade tårarna de flödar fram när helst de vill.

Jag sugs ner i det svarta havet, orkar inte kämpa mot,
men måste.

maktlöshet

nedstämdhet,

ofullkomlighet.