Jag saknar dig, pappa (eller kanske bara visionen)

jag saknar dig
eller kanske bara visionen av mitt huvud
mot ditt bröst
jag saknar en pappa
men kanske inte just dig
jag saknar tryggheten
helheten som du slet loss
för längesen

och jag tänker att jag är glad att du inte
varit nära
att du kommit och gått
trots att jag ibland önskat att du gjort
antingen eller
för att slippa alla ovissa nätter

men som allt jag någonsin skrivit
så handlar det här om dig, pappa
om alla klumpiga felsteg som gjorde
mig liten
om ömma fötter en regnig midsommarafton
och om hur dina sprutor fick dig att glömma bort
livet

för minns du sångerna vi älskade, pappa?
minns du "browneyed girl" på högsta volym
en alldeles för sen lördagkväll?
eller "lady in red" när du och mamma var som
nyförälskade tonåringar?
hon har allt berättat
allt jag inte minns
allt jag inte kan föreställa mig er vara
turturduvor hånglandes utanför Ica
som inte kan ta händerna ifrån varandra
själv minns jag bara slagsmål och skrik
isande tystnader
som övergick i hysteri
men du var ung en gång
du var fri en gång
minns du, pappa, minns du?
jag hade velat vara där då
hade velat vittna din lycka
viljat veta vart det gick fel
fast det egentligen inte spelar någon roll
alls
nu