Åh, min älskade själsfrände
som likt mig från solen vände
och sökte det dystert kalla.
Minns att där ej tårar svalla
kan nog aldrig lyckan nätas
eller avsmakas och mätas.
En kall själ, säger de lärde,
har i grunden inget värde.
Åh, min älskade själsfrände,
som nog nåden mig försände.
För god för medfödd västvärldsskuld
där blodet färgar rånat guld.
Ingen tid för eftertanke
och som gud hyllas den slanke.
Krossat svärd och bruten klinga,
samhällshjältar finns här inga.
Åh, min älskade själsfrände
sök mig nu vid tidens ände.
För vad är väl ändock döden?
Jo, slutet på allas öden
och jag har väl slutat hoppas
ty här inga rosor knoppas.
Här växer blott eternellen
som skall pryda gravehällen.
Fri vers av Orm den gamle
Publicerad 2009-08-23 16:01
etthjärtaäralltidrött
Den själ i vilken denna text växt, kan inte vara steril. Vemodig ton i denna fina text.
2009-09-09
Knickedick
en paradox om att en steril själ kan skriva något sådant underbart
2009-08-25
ej medlem längre
Oj vilken dikt, den texten var jättebra, berättar så mycket, lite sorglig..
2009-08-23