att livet kan bli så mörkt
att ljuset fördrivs
bortom Universums gränser
fanns inte i mina vildaste fantasier
du försvann för flera år sedan
och inget märkte jag
tyckte allt var som vanligt
och så väntade katastrofen bakom hörnet
du som alltid var så glad och sprallig
full av glädje och liv
så mjuk och kärleksfull
säg, vart tog du vägen?
går här hemma och väntar
väntar på miraklet
att du kommer åter
och tar mig i din varma famn
ovissheten tär på krafterna
med största möda tar jag mig igenom dagen
dagar som blivit till år
dagar lika mörka som nätter
jag saknar dig så oändligt...
Fri vers av Öknens Ros
Publicerad 2009-09-02 18:07
ej medlem längre
Stark ... berör mig på djupet!
2016-01-06
erkki
Den här glömmer jag inte! Så innerlig! Skönt att läsa om kärlek mellan man och kvinna som inte är pragmatiskt präglad. (Jag känner mig luttrad) Visserligen är temat sorg, men jag tar till mig inslaget av den underbara kärlek som man borde kunna bära med sig resten av livet!
2009-09-14
erkki
Man vill så gärna ge lite tröst!
2009-09-08
Drömkram
Så vackert och berörande, ..tårar. Kram
2009-09-02