I en aldrig sinande dröm av klingande klockor
skålar jag med de som dött
Vi skriker och vi skränar
om att allt ska bli återfött
Men denna gång föder vintern ingen sommar
och blommorna blommar inte mer
Festen förfryser in i ångest
då vi trasas sönder och ensamt ber
Fri vers av bimbim
Publicerad 2010-06-16 09:26