Att vakna upp, med en förväntan som bokstavligt talat kittlar i bröstkorgen.
Känslan påminner om den man känner då man ser fram emot något, något storslaget.
Förväntan som får ens huvud att snurra, och munnen att ständigt vilja le.
Trots denna glödande känsla så finns där ingen specifik händelse, inget speciellt att se fram emot.
Förutom livet, det vanliga livet. Allt och inget.
Kanske är det denna känsla man alltid vill strävar mot?
Att finna förtjusning i det lilla. I det vanliga. Förtjusning i ingenting. Att inget storslaget och annorlunda behövs, utan på något sätt räcker det med det här. Det helt vanliga och självklara. Som kan få en att brinna. Att vilja.
Fri vers (Fri form)
av rut johanna
Publicerad 2010-11-22 18:53
Peter Olausson
...det helt vanliga! Bara som att leva livet. Ja, sant. Tack för läsningen.
2010-11-22