Jag låser in mig i mig själv och låter dimman svepas runt mig.
Ingen kommer någonsin innanför mitt tjocka skal.
Jag vill släppa in folk, men det går inte.
Jag kan inte öppna mig. Jag kan inte förklara.
Jag känner hur jag faller mer och mer.
Varje dag blir tyngre än dagen innan.
Jag ser inget slut på det som sker.
Jag vet bara att jag måste ändra på något.
Jag vill inte vara så här, vill inte tänka det här.
Egentligen vill jag bara leva som jag lever ibland.
De där dagarna då allt går så enkelt.
Där är mitt liv. Resten är bara utfyllnad.
Fri vers av Vem jag är har ingen betydelse
Publicerad 2011-03-14 00:57
AA
Visst kan livet vara motigt ibland, men det kan vara ljust också. Det gäller att se nyanserna och spara på ljuspunkterna. // AA
2011-03-16