Tunn som trådar
i en gråskala som stinker svavel
Fräter på min hud
Fumlar med orden bakom stängda läppar
och tungan krampar i kamp mot mina andetag
som stannar i min halsgrop
Sommarstänk på mitt trasiga paraply utanför din känslomur
Dränker mig i ovisshet och drar med fingrarna
över ärren på din själ
Du frigör mig
Tar sönder mig
och bygger upp allt skevt
Fastnar i tapeten i ditt rum
Gömmer mig i inrökta väggar och
håller andan
Flickan på andra sidan fönstret stirrar
och smeker glaset med benvita fingrar
Hon är allt jag aldrig varit
Ingen jag lyckats bli
Tystnad dånar mellan väggarna
Glädjen i att ta sönder andras drömmar
skiner i din blick
Mörka ögon i insjunket ansikte
och papperstunnt skal
Och jag är din
Fri vers av *Camilla*
Publicerad 2011-06-17 13:11
Silverstjärna
Du är så duktig! Gillar denna text extremt mycket.
2011-06-22
Gunnar Odhner
Visst, håller med föregående. Din poesi griper tag, nöjer sig inte med att skrapa på ytan, hittar originella uttryck för den känslomässiga hettan och våndan, för skevheterna i ett förhållande. Poeter som du gör det värt att gå in här och läsa texter.
2011-06-18
Il poeta della luna
Fick precis bekräftelse på varför jag saknade dig här! Du skriver så fint, så vackert, så beskrivande "Sommarstänk på mitt trasiga paraply utanför din känslomur", jag menar, vem skriver så? Du gör och du gör det bra! Hade det varit en efterrätt så hade jag sagt mums, hit med receptet! 5 stjärnor till den klaraste lysande av dom. Och nej, jag överdriver inte :) <3
2011-06-17