Medan radion sprakar i rummet bredvid mig
(vi har ett meddelande)
Och träden växer för mig
Säger du "låt oss vila och inte bry oss"
Och antingen menar du det eller så vill du göra det
Mörklockig och tröttögd framför du mesopotamisk estradpoesi
på vardagsrumsväggarna och kolonnerna
Går barfota över mattan av sjögräs och flingsalt
påminner du mig om hur skönt det var i början
när jag inte hade något att säga och inte ville ha
Istället drömmer jag om en strand jag en gång såg
ändlös platt
mystisk som färgen lila och sandgrå
Den försvann in i dimman som spansk melankoli en kall natt
och jag vet bara inte om där fanns något
att se
Vem som helst får inte se efter
Varje färgstark saltvattensvåg som träffar denna strand är död
Den är dömd till det
Omedveten om det
Avvaktar
och repeterar
*Klick*
Fri vers av Ceylon
Publicerad 2011-07-03 18:51
Ceylon
Denna text är, för övrigt, skriven innan den blev sann
2011-12-19
Vimmel
Oj, vilken ordkonst du utövar. En helt underbar läsning.
2011-12-18
-underground
Man måste säga att det är väldigt kreativt. Förstår nog inte riktigt hur man kommer på det där. Det var väldigt bra.
2011-07-05