Du har
pappersflarn i ditt hår och jag
skrattar fast i din bröstkorg
Gräver i väggar av lera och
frigör dina begär
Smular sönder alla minnen
i en hög av ångest gömmer jag dig
och älskar med dig
Låtsas att du är mjuk mot min hy
men du river mig röd
Och jag skrattar så högt
så du ska höra att jag
känner än
för jag domnar sakta men jag känner dig
Glasflisor under nagelkanter och
jag skrapar mig upp över tegelbruk
för att finna tomhet
Istappsblåa ögonhinnor glimtar
och du förgiftar mig med känslor
som gift i mina luftgångar
förtär du mig
Brinner i mig
och allt som var vi är inte mer
Sprider aska i min kropp
Allt som är jag
får liv
Och jag
Är
som jag aldrig varit
Starkare än någonsin
Fri vers av *Camilla*
Publicerad 2011-07-08 00:03