Tankar att fly
Vita lakan rör sig melankoliskt, upprört
I duggregnsbyar under de tyngsta av skyar
Trycker ned dig
Kallt solsken från de skyar som aldrig upplöses
Träder fram i en skarp klarhet
Upphör inte med molnen
Sveper in mig i kalla, fuktiga lakan
Något mig fattas
Idag fattas mig allt
Tyget klibbar tätt inpå min nakna hud
Kyla
Faller mot höstens hårda yta
Fri vers av Solaris
Publicerad 2011-10-17 17:42
revolver
Jag har alltid sett melankolin som något varmt. Frmst sensommarvarmt.
2011-10-26
Lesley
En stormmolnskänsla som förmedlar allt.
2011-10-17