Mörka, tillbakadragna kärleksballader
Kanske är det livet självt
Döden
Och nu börjar han bli gammal
Leonard Cohen
Han slår sig ned
Vid ett bord på ett stillsamt café
I Singapore
För gott
Högtalarna sprider en dyster trygghet
Det är sorgligt, det gör ingenting
En lugn färd mot döden
Hon var så mystisk i mitt huvud
Att sakna henne fyllde ett tomrum i mig
Nu finns där inget att sakna
Mekanisk kärlek
Isande metall
En kall flicka sitter i ett rum utanför verkligheten
Flickan som var min kärlek
Nej, hon är inte mekanisk
Men ändå så
Tråkig
Under ytan?
Mänsklig
Fri vers av Solaris
Publicerad 2011-12-11 17:21
silencepainter
det här är jättebra. "Att sakna henne fyllde ett tomrum inom mig" åh. känns som alla mina dagdrömmar, där man förhöjer en person. det är fint men farligt. så lätt att bli besviken när mystiken försvinnner.
2011-12-26