(Och svar på tal)
Och SÅ ringde telefonen,
i Madammens residens
Den nyblivna diakonen,
fick sålunda audiens
Den vrede Guden manade,
vår häxa slätt och tvärt
Att dikterna hon danade,
skulle stoppas upp i stjärt
Åh, så Madammen skrattade,
när hon hörde prelatens röst
Hon nästan på ändan drattade,
men i hjärtat fann hon tröst
Äntligen visade livets konung,
att han återfått talets gåva
Med en ilska len som honung,
är det svårt att fortsätta sova
I vrede Guden orden fann
För Madammen rena fröjden
Nu hon vet att Gud är man,
och kan falla ner från höjden
Fri vers av Carola Jeryd
Publicerad 2012-01-17 15:08
lodjuret/seglare
Skönt att se att du lever och kan skriva, var ju ett tag sedan jag läste dig, det gäller verkligen att prioritera
2012-05-01
Knickedick
det är nog bra att gud får en mer mänsklig gestalt
2012-02-02
zallander
bra!
2012-01-17