Får inte kontakt med
min kropp längre
kortslutning
utomstående och samtidigt
krampaktigt fastbunden
Står knäböjd på blodig mark
en stupad soldat
förlorad i ett osynligt krig
och jag går isär
spiller ut livet omkring mig
Ser jorden frodas
och i någons öra
viskas hemligheter
Fönstren vibrerar in i dvala
och jag sjunker in
Sjunker ner
Du svider i min bröstkorg
i mina tårkanaler och i
min hals skrapar du sönder
min röst
Tondövt dov
sömnlöst svår
Ofrivillig och ogenomtränglig
och utan att mena det raserar jag allt som
vi byggt upp och blivit
Finner ingen vit flagga att vifta med
att slänga framför mig och
dö inför
Blir till ingenting
inför dig
Pågrund av dig
Förlorad i ditt krigsland
blir jag till sågspånssplitter
på röd mark
Aldrig mer kommer du höra mitt namn
Fri vers (Fri form)
av *Camilla*
Publicerad 2012-02-21 13:07
Gunnar Odhner
Mycket bra om sårighet och upplösning. Jag gillar allt, kanske mest de här raderna: utomstående och samtidigt krampaktigt fastbunden
2012-02-22
thereseonaland
Love it!
2012-02-21