Jag hade hunnit fylla trettiofem år innan jag insåg att min penislängd inte utgjorde mig som människa. All tid framför sovrumsspegeln hade fläckat av sig i ett lägre persona. Underkastelse utav den grad att jag inte längre såg mig själv som någonting annat än damm, en halvmänniska som själv tog ifrån sig rätten att drömma eller resa.
Jag ser tillbaka på mina ensliga år trevandes i bäcksvart mörker som något diffust och sorgligt, men också som någonting klart och lärorikt. Jag har fått ett vidare perspektiv på min tillvaro och skulle med säkerhet inte vara den man jag är idag om jag inte hade fått vandra igenom livet som på glassplitter, och kan nu med stolthet säga att jag har övervunnit mina könskomplex, och är en framgångsrik man med fast anställning på Mc Donalds. Jag är idag fyrtio år gammal, och visst, kalorierna jag har förtärt de senaste fem åren har nog allt tecknat sig i en lite knubbigare penis.
Med detta vill jag uppmuntra eder som inget hopp har; det finns alltid hopp.
Tack för mig.
Fri vers (Spoken word/Slam)
av viktiga grejer
Publicerad 2012-05-30 02:56