Som vilse i sjukdomsträsket dalar min verklighet.
Simmar på land. Når inte röd tråd. Väntar på en livboj som inte finns.
Förtvinar i tidens fotspår. Vissnad framåtanda. Slitage. Begagnad. Ej komplett.
Sänker skepp efter skepp. Blommade aldrig, försvann i jord. Drunknar långsamt.
Vad hände?
Mitt tomtebloss slocknade innan det tog fyr. Bittra tårar ler åt skepnaden av solens strålar.
Hittar inte hem.
Ville, ville så mycket.
Som en urtömd monolog, upprepas garnnystanets kaossträngar i virrevarrets ensamma promenad i labyrinten utan karta
Fri vers av Zaika8
Publicerad 2012-07-16 20:35