Allt jag ville visa dig strök med när solstrålarna brände nattens svalka.
I skuggan kunde jag se dig som du egentligen är;
strängandes nylongittaren.
Stängandes balkongdörren när nattmalen kom med kvällskylan.
Ett afrikanskt tyg.
En bild på en man som dyker med huvudet före.
Är det sådant man kommer komma ihåg?
Kanske är det sakerna bakom ramen.
Min och din.
Sakerna man behandlade vårdslöst, som man såg och ändå inte såg.
Väggar som värkte av minnesbilder men som också gladdes.
Gladdes av glada dagars beröring och ljus.
Fri vers av Joel Munther
Publicerad 2012-10-24 21:46