det kallas ångest
när man sätter frost i hals
jag är halvvägs till trottoar
och den mörk vind blåste
radion är på
och där står du
med hela världen
hel med världen
vi är fångade i en mage
på den här hemska roboten
solen har trillat ner
trottoaren klyver oss
så vi ser ut som
i bioligibok
du sa "kiss mej du är butifyl
detta är verkligen sista dagar"
men jag sa nej
vände kropp om
för att gå
släppte hand
för att gå
det är utanför staden
allt händer fort
du greppar hand
vi föll in till it
du slår av hand
med rostig järnklo
hon kan fnittra så högt
jävla emo
säger hon
jag ser på hand
som i dröm eller feber
du säger
lurad
jag skojar bara
men fan vad mycket blod det blev
Fri vers (Modernistisk dikt)
av viktiga grejer
Publicerad 2012-11-09 00:49