Alla har rätt att göra egna val.

När kroppen stängs av.
När allting omkring tystnar.
När ögonen inte orkar med något mer.
När inga ord längre kan komma ut ur munnen.
När man hatar människor omkring en.
När framåt inte finns, när det inte finns något ”sen”
När man inte kan se något framåt, än 1 minut framåt.
När man ser en enda grej framför sina ögon.
När man bara ser döden ropa efter en.

Det är då jag inte kan förstå människor.
Att ingen vill höra eller inse, hur allting är hopplöst och att detta är mitt slut.

Det är då jag bara vill skrika ut.
Berätta för människor att jag inte står längre ut.
Berätta för människor att jag har ingen kraft eller ork kvar att kunna kämpa med.
Berätta för människor hur mycket det sårar mig att de ens vågar försöka hålla mig vid liv.
Berätta för människor att oavsett vad alla än säger, kommer jag ändå en dag avsluta allt.

Det är då jag vill slita mig i två halvor och visa människor hur mycket jag lider,
hur själen bara skriker,
hur mitt hjärta ser ut, hur hjärtat sakta förlorar kraft den med och slår saktare dag för dag,
hur trasig och söndersliten jag är inombords.

Det har gått för lång tid.
Det har hänt alldeles för mycket.
Nu har måendet och smärtan nått en punkt.
Så att jag aldrig någonsin kommer kunna läka,
Få leva utan plågandet,
Få känna något annat än hat, smärta, sorg och hopplöshet.



Alla kommer till en sådan punkt då det är dags att lämna livet,
Då det är dags att kunna få sluta känna, se, höra, tänka, prata, gå, gråta, hata.
När en människa känner att det är dags för denna att lämna livet.
Oavsett om man är ung eller gammal, så förstår man att det är det man längtar efter.
När man känner att man är klar här på jorden,
När man vill hellre att det ska vara bara svart/vitt och inget annat, än att gråta, lida, hata och känna.
Det är då den människan som har förstått det måste kunna bli respekterad för vad den känner, vad den vill och vad den väljer.
Det är då människor som är nära, borde känna lättnad att personen kommer få äntligen vila i frid.