Sakta, böljande , sveper vågorna in mot strand,
stäcker ut sig som en jättelik hand.
Solen sakta kryper ner i sin våta bädd,
för att nästa morgon, rosig stiga upp
ur en daggvåt bädd.
Nattens fukt och kyla, svalkar den feberheta stranden,
dagens spår suddas ut i sanden.
Stranden stillar sig till ro, måsens skrik har klingat ut
mot det blågröna havet.
Det enda som hörs är vågornas melodiska frasande,
i väntan på en ny dag.
Fri vers av Holyghost
Publicerad 2013-02-24 09:28