Grosshandlarvillans vita trygghets väggar
i skyddet utav takets svartaste plåt
vindsfönster kikar mot havet
vindfjöjels gnissel akompanjerar
den flyende sommarens gråt
Körsbärsträdet vilar sin rot
inväntar kyla och snö
kanske drömmer om bären till våren
Åtta glas skiljer mig ifrån himlen.
molnen svävar i morgonsol,
viken är stilla
Trappan knakar och knarrar
Luther ser mig
försöker mig lära
Tack Luther
Men detta måste jag själv bära.
Järnspisen sprakar,
jag värmer min iskalla hand
Men inget kan trösta mitt hjärta
Trots att jag finns
i det vackraste huset vid havet
den morgonen;
då himmel
och helvetet brann.
Prosa av stenen/ Yv Ericsson
Publicerad 2013-03-24 08:42
thyra
Vemodsvackert skrivit!
2013-04-01
Annika Persson
trygghetsväggar?
2013-03-24
LenaJohansson
bra poesi
2013-03-24
Katinka
Den här texten är så bra. Tydligt och poetiskt bildspråk.
2013-03-24
Lars Hedlin
TAck för en bra text! Gillar ;)
2013-03-24