Krisen var nära, så nära
strax innan du drog sista andetaget.
Vi åker bil upp, kasten blir tvära,
känns att detta var sista slaget.
Han ligger i sin säng så stilla
i hans anlete finns ej nån oro.
Plågan är över, inget kan göra dig illa
det är mitt hopp och min tro.
Som en skärva av ditt forna jag
tar jag farväl en sista gång.
Känner mig nu matt och svag
vill ej göra plågan lång.
Det är svårt när någon lämnar oss
bara stilla går ifrån.
Livsandarna kommer ej loss
våra liv dom är ett lån
Fri vers av clo
Publicerad 2013-05-05 10:16
aol
jag tänker att vi aldrig dör utan finnes där flytande i alltet in i ett störr medvetande,
2013-05-07