Mannen som raglar in på stället "Retro"
i cowboy- och indianfransig mockajacka
är hjulbent, russinsolbränd
och märkbart berusad.
Där sitter vi
glada studenter på rad
med de imaginära hattarna på sned
och uppsluppen ton.
Jag med hjärtat i handen.
Mannen med jackan beställer en öl
röker en cigarett och raglar vidare.
Jag har redan hunnit konstruera en historia kring honom.
Hur han såg ut som pojke, med solbränd hud, lite mindre russinlik, och rågblont hår,
med ett hölster och två leksakspickadoller, ett par blå badbyxor, och en lillebrorsa.
Jag tycker synd om honom.
Mannen.
Som jag inte känner och inte vet något om.
Jag tittar på hjärtat i mina kupade händer,
känner en tår kämpa sig fram ur min ögonvrå,
det svider eftersom jag stretar emot,
det kanske är mig det är synd om?
Mannen raglar ut i kvällen,
och jag sippar på min mojito.
Sedan går jag hem.
Ensam.
Fri vers (Fri form)
av Karin Häggberg
Publicerad 2013-06-10 23:25