Du som aldrig dömer, utan omfamnar
- Ta mig inte än
Du som kommer likt en gammal vän med tåget
- Ta mig inte än
Låt mig sitta här med dörren på glänt.
För inatt brinner känslor jag aldrig nånsin känt.
Kanske sänder du mig en bris.
Till mitt ensliga slott av is.
Som höstvinden sveper med sig vårens hopp,
Smeker du min nakna kropp.
Du kommer som kärlek från någon annanstans.
Ty jag vältrar mig i en värld som aldrig fanns.
- Ta mig inte än.
Fri vers (Prosapoesi)
av Vinterkungen
Publicerad 2013-12-11 01:03
Marianne Räf
Om man fick vara vaken alltid ändå. Utan å bli trött ! Det önskar jag ofta. Samtidigt, mår man ju bra av sömn. Bra skrivet!
2013-12-11
samole
ta mig inte än - en mycket mycket fin mening! det ömma i att uppehålla sig stilla i en rörelse och att är är, blir nog mer och mer ovanligt det upptäcker jag i dikten
2013-12-11