Klockan är ett på eftermiddagen
Och han ligger under täcket med luvan uppdragen.
Vardagens krav rycker otåligt sängen.
- Han ligger envist kvar.
Försommarens fåglar skrattar åt honom utanför fönstret.
- Han rör sig inte ur fläcken.
Telefonens vibrerande slår iskalla flodvågor över sängkanten
- Han drar luvan tätare över öronen.
För allt går att skjuta upp om man bara anstränger sig tillräckligt mycket.
Fri vers av Nilon
Publicerad 2014-03-14 23:51