Inuti spillran möter jag dig
åldern är samma som min
ändå är vi år från varandra
du lever livet djärvare än jag
likväl bär vi samma stjärna
ibland du är en annan
den med träsmak i baken
som jag aldrig velat möta.
ryggen krum av sorger
tyngde dina axlar när
dödspatrullen nådde fram
du vågar inte tro dina
fötter hittar rätt skor
så stegen lämnar intryck
av din sanna storlek
på obruten mark.
låt stjärnan leda
sätt dig aldrig ner igen
Fri vers (Fri form)
av Harriet Gullin
Publicerad 2014-03-29 20:25
cilax
fint om något stukat
2014-06-20
Lars Hedlin
Bra framfört känla inlevelse Applåd!
2014-03-30