Foto hämtad från: www.sophiasrose.dk
Hopplösheten tar över,
jorden kallar mig,
resan över Styx
ej avlägsen är.
Stoft var jag
åter kommer vara,
liksom fågeln
kippandes i diket,
musen i rävens käft.
Avhåller mig från tårar
vaken, trött och tom,
jag inser flärdens dårskap,
förgänglighetens kärna...
Fri vers av queenia
Publicerad 2014-05-14 19:04
anits
Mycket berörande.
2014-05-16
Lars Hedlin
Berörs inom!
2014-05-15
ULJO
En berörande text med stort djup
2014-05-15
Maria Sundelin
Ge inte efter för den längtan
2014-05-14
anathema
Stark stämning i dina verser, men en sorglig insikt.
2014-05-14
ej medlem längre
Smärtsamt att läsa.
2014-05-14
Yeppis
Jösses,ett stort djup i texten kram
2014-05-14
Max Poisé
Du fingrar på förståndet och du gör det så jävla väl. Applåder som tusan!
2014-05-14