Stäver på måfå
runt kryper,
finner ej ro
att till orden sig hopa.
Snirklande, sprudlande
hastiga krumsprång -
ej räcker för mening
att välsignelse nå.
Mullrande höres,
ett dån, en här -
av ord så lustiga
springandes hitåt.
Vad vill ni?
Vad bär ni,
för budskap
i natten?
Tjutande, de dansar
sig in i rummen,
där svärtan för
längesedan ljusnat.
Flöjten, fagotten -
tar plats med
toner av glädje
för nattens ro.
... och sinnet nu somnar
i känslan så skön,
att orden de dansar
i hjärtat så skönt.
Fri vers av queenia
Publicerad 2014-09-05 01:26
Peter Olausson
jag anar 1700-talets form här, bakom en nutidsslöja
2014-09-07
Lars Hedlin
Stark i ton och utförande! Mycket bra!
2014-09-05
anits
Fint och hoppfullt skrivet!
2014-09-05
Maria Sundelin
Hoppfulla rader.
2014-09-05
ej medlem längre
Fint och förtröstansfullt! Sista strofen så fin...
2014-09-05