Du lärde mig
hur man skulle flytta
pjäsen på livets svart guldiga
bräda..
med din vishet..
Hur jag gör ett intro, mellandrag
och shackslut
När vi minst anade, tog du
dina vingar bortom det skimrande
havet där solen alltid skiner.
Du visade mig hur man skulle ta sig från början till slut för att alltid bli bättre när dimman anlända framför spelets bord
Hur jag applicerar hjärtats verk till verklighet
Med din envishet..
När vi minst anade, gömde du dina svar
på livets gåtor, när du stängde dina bruna ögon
och bestämde dig för att stänga porten
Hur du vackert sjöng för oss
är minnen som spelas i mitt bröst
när jag står still
när jag går
i varje andetag
Fri vers av Rebella
Publicerad 2014-11-29 22:00
Oscar Stolpe
Helvete vad du är bra, du borde få mer uppmärksamhet än så här!
2015-01-03
Ronny Berk
god poesi, uppskattas !
2014-12-07