Häromnatten drömde jag mig vara en örn
stillsamt navigerande bland stjärnor
Långt under mig solen, en ljuslåga bara
en ljuslåga bland andra
I tystnad och mörker bar mig vingarna
allt längre ut
Längre och längre, mindes inte längre
varför jag gett mig av
Så förvandlades jag, en sorglös nyckelpiga nu
utan mål och utan större mening
Men lyste upp det gjorde jag, endast prickarna
osynliga för var och en
Insåg sedan att jag drömde, drömde under
ett blad i en jordhög nära komposten
Fri vers av Madeleine Richter
Publicerad 2015-11-13 19:30