Logga in


Egentligen ville jag beskriva det fantastiska att möta en natthimmel efter en dag i kaos. Men orden ville bli en lite annan dikt. Vilan skänker verkligen fantastiska gåvor till oss människor.

När natten kommer glider du sakta bort från dagens tillstånd.
In mellan lakan och håret sprids över kudden.
Från kaos till natthimmel.
Tankarna leker tafatt och mörkret vill inte nöja sig med mindre.
Stjärnan tänds utanför ditt fönster och Hennes ljus smeker din själ.
Avklädd och blottad läks du sakta.
Din hud är inte längre ett pansar.
Tankarna löses upp.
När morgonens ljus slutligen bryter stjärnans makt
vaknar du lugn och trygg.



Fri vers av Dameofspade
Publicerad 2016-09-25 11:31