När tiden sakta har sin gång
och tystnad har tagit ljudet av dina fotspår och din sång
aldrig mera få höra din röst
aldrig mera få lägga mitt huvud mot ditt bröst
Ensam jag nu vidare vandrar
men det är ej dig jag klandrar
för att du för tidigt ifrån oss gick
jag med glädje minns den korta tid vi fick
En själ som du vacker och fin
jag räds att du fick lida pin
då sista dagar i ditt liv sakta gick
och din dotter du ej fick se växa upp fick
med stolthet jag vill berätta om dig
och visa henne hur mycket du betytt för mig
minnen av dig är allt som finns kvar
dom minnen jag närmast hjärtat har
flyg med vinden älskade vän
nån gång nånstans kommer du hitta hem
när det sen om många min tid inne är
då vet jag att du väntar där
sov i ro från lidande och smärta
jag hoppas att sorgen efter dig med åren kan lätta
kort blev tiden vi tillsamans fick
när du allt för tidig ifrån oss gick
sov mitt hjärta sov i ro
nu du har passerat himmelens regnbågsbro
tack för allt du gav till oss
dina minnen kommer aldrig att slita sig loss
du är saknad av alla oss
men kommer alltid att minnas dig förstås
sov i ro
Fri vers av Marcus Thyrén
Publicerad 2016-09-26 01:31
Marita Ohlquist
Berörande, vacker text om sorg och saknad!
2016-09-26
Orkiden
Så vackert skrivet, ni kommer att hitta åter igen glädje och orken till livet. Låt tiden ta ut sin rätt av sorgen din, tids nog kommer du få livslusten tillbaka. Med dina minnen med dig följa.
2016-09-26