nånstans rinner en stig mellan granarna,
tyst och snabb faller den nerför slänten
och porlar över nattsvart äng
förbi ensamma björken,
ner mot huset där vi bor
vägen kurvar sig just där,
så oändligt mjukt,
som en kupad hand om kinden
kanske den stillar sig en stund bara,
dröjer kvar vid fjolårsgräs
och frostigt lingonris
det krasar under skorna.
tunna slöjor krusar sig
vid varje andetag;
januarinattens kyla biter
silvrig måne stiger sakta
över tysta granar
i fjärran ylar vargen
Fri vers (Fri form)
av alvljus
Publicerad 2017-01-17 20:41
Kungskobran
Mycket suggestivt gillar
2023-11-03
Lars Hedlin
Starkt och närvarande Gillas!
2017-01-22
Larz Gustafsson
Fin platta med Lundell också. Debuten.
2017-01-17