Bär min kropp som skyddsväst,
låt de stirra,
släpa mig genom hela staden,
låt de ropa.
Rädslan är sliten,
verklig,
dock tröttsam.
Märker hur du räknar stegen i trapphuset,
så nu sover vi med öronproppar,
under natten tar jag av mina,
för att höra dig andas.
Fri vers av Avtuggad
Publicerad 2017-03-05 22:03
ej medlem längre
den här har jag helt & hållet missat. bra text.
2017-03-09
Hon kallar sig poet
Gillar denna!
2017-03-08