En paradis i mina ögon

Hjärtat slår så hårt.
Luften börjar ta slut.
Och benen inte längre bär.
Ångesten som äter upp mig innifrån.
Smärtan som bränner mig levande.
Och döden kallar på mig högre och högre.
Så att det blir det enda jag hör.

När ögonen har tröttnat.
Av alla tårar som har runnit.
När kroppen inte längre orkar.
Efter all kämpande genom åren.
När viljan är förlorad.
När hoppet har försvunnit.
Och döden kommer närmare och närmare.
Så det är det enda man ser.

När rösten är förlorad.
Efter alla gånger man har skrikit.
När det inte finns något mer att säga.
Eftersom alla ord har tagit slut.
Och man inte får ut ett enda ljud.
Då blir döden mer och mer inbjudande.
För där behöver man inte prata eller beskriva.
Där är man bara tyst.

Det är tystnaden som är så lockande.
Det är all ro som är så lockande.
Det är lugnet som är så lockande.
Det är tomheten som är så lockande.
Döden känns som en paradis.
En paradis som jag har så länge längtat till.
Som jag så gärna vill till.
Som jag så ofta drömmer till.
Så låt mig få,
Få komma dit.
Till en paradis som jag tillhör till.
Paradis som döden är för mig.