Och så är timglaset vänt
Jag tror du står där jag stått
Jag avskyr att stå tomhänt
Men jag fruktar att ha nåt
Jodå, visst rinner sanden
Men allting är detsamma
Du drar undan handen
Jag flyttar hem till mamma
Det handlar mest om tidpunkt
Inte direkt om kärlek
Du är cynisk, sa du lugnt
Eller var det nåt du skrek?
Jag vänder glaset igen
Varje gång jag inte har
Packa inte upp min vän
Vi blir ändå inte kvar
Bunden vers (Rim)
av Anna Wärn
Publicerad 2017-10-20 17:24
ej medlem längre
En originell dikt om tvåsamhet med både allvar och humor. Tilltalande.
2018-04-11