Sinnesfrid.
Längtat så djupt. Min livsluft. Jag gav nästan upp. Redo att lämna över mig för att slippa smärta och det meningslösa..
Jag har mödosamt kravlat mig ur det mörker som länge varit den enda trösten och tryggheten- när grunden rasade samman.
Kontrollbehovet som styrde mitt liv är försvunnet. Perfektionismens galna besatthet likaså. Framförhållning i det oändliga. Alltid vara vaksam och iakttagande..
Borta är Rädslan. Den kalla och hårda. Begränsade alla möjligheter och behovet av värme. Förändring krävde modet jag då inte hade.
Sinnesfriden.
Alla odds till trots var den där och landade som en självklarhet.
I hjärtat.
I själen.
Kampen är nu över. Endast dom goda känslorna är kvar. Det onda gör sig icke besvär.
Jag är Fri från det Förflutna.
Fri från Framtidens utopi.
Kärleken befriar mig.
Kärleken till mig själv..
Jag ger.
Jag får.
Fri vers av marie ohlson
Publicerad 2018-03-10 19:51
the wildcat
fint skrivet acceptera nuet bara kram
2018-03-18
ADI Nehlin
Fina du, fint skrivet
2018-03-14
SIDA GULDPOJKE
bra text.
2018-03-11
mare
Underbart!
2018-03-10