I gömman under berget av betong
där stenmärgen tynger mina steg,
i den djupa skogen i mitt vilsna inre
där hjärtbarken brann men teg.
Jag kom bort mig någonstans i tiden
med enbart en stig att vandra på.
Och vid djupets slut, i livets stup,
tycktes jag för en gångs skull förstå
att var män än väljer att färdas
brinner livet upp ändå.
Fri vers av Hades Is Rising
Publicerad 2006-06-06 16:25
sommarmoln
Finner inte ord för din begåvning...du är så duktig på så många vis.. /sys
2008-08-10
pergunnel
Jag tror att varenda liten kotte som läser det här kommer känna igen sig, att det är pecis så. Du kan formulera känslorna så bra, hörru. Och du, ett litet stavfel bara - eller? "Att var män än väljer att färdas brinner livet upp ändå. "
2006-06-08
Yvonne Vigstrand
Makalöst bra....blir mållös....! Kramen
2006-06-06
Daniel_78
Hades på rim, kan det bli bättre? detta är poesi för mig, rim stycke och snyggt snyggt slutord sammanfattat!
2006-06-06