Jag vet inte vem jag ska slå
eller be till, pappa.
Jag vet inte vem jag ska krypa
inför eller döda.
-Snälla berätta hur jag ska rädda dig!
Vem ska jag vända mig till
nu när du snart ska dö?
Är du rädd?
Jag är.
Vad tänker du på?
Jag tänker på allt.
Pappa?!
DU vet väl att jag älskar dig?
Du känner väl fortfarande min lilla barna-hand
i din och att jag älskar dig tveklöst.
Du vet väl fortfarande att du är min hjälte,
min inspiration och min mentor.
Du vet väl att du är mitt allt.
-Pappa, säg något!
Vad som helst!
Du får inte lämna mig,
utan ett ord.
Andra människor pappa,
verkar förstå döden
på ett bra sätt.
På ett vuxet sätt.
Som om det är naturligt och oåterkalleligt.
Jag vill inte vara sån, pappa.
Jag vill bara dö
bredvid dig.
För jag vet inte
hur jag ska orka
när du försvinner.
Jag vet inte vem jag ska älska så gränslöst
när du inte finns kvar.
-Var kvar en stund,
älskade du,
Som om du vägrar att ge dig av
som om du inte ger upp.
Jag ska hålla din hand, pappa,
Så länge det går.
Så länge du orkar.
Tusen kyssar
Din dotter.
Fri vers av #Natasja.
Publicerad 2018-06-09 23:47
Hopplös själ
Sorgsamt vackert! Jag är förmodligen svag men en tår faller ner längs min kind....
2018-07-01