Genom tysta salonger och ensliga salar
kala gångar, utan varma minnen
i alla de ramar som hänger
dödfödda längsmed ödsliga väggar
Hör, de mina egna
nakna fotsulor - så kallt
där de ensamt går
över bröstben i bitar
bland insiktens hårda korridorer
Samlar, brustna delar - plockar
famnen full, ett efter ett
tusentals slag
oönskade juveler och faller
för tungt för att bära, vädjar
på bara knän inför månen
med utsträckta - i darrande händer
- Snälla, ta det! Förslut och res åter dess murar
mitt avklädda hjärta
Fri vers (Fri form)
av Baystream
Publicerad 2018-10-19 10:54
danne //
citatet är riktigt fint fastnade liksom på det "mitt avklädda hjärta" tack
2018-10-24
Ulf D
Jag stannar upp vid "Hör, de mina egna nakna fotsulor " och läser en tydlig röst som talar till oss alla och vår eviga existentiella fråga. Ovationer!
2018-10-20
lodjuret/seglare
Det förut så obegripliga framstod som begripligt och gripbart i ett ljus och det motsatta i ett annat.
2018-10-20
Bodingen
Stark vädjan starkt förmedlad
2018-10-20
Blomma-Stjärna
- jag läser alltid dina dikter flera gånger - hos mig väcks känslor både av styrka och förtvivlan, av livstrots och kapitulation
2018-10-19
Maria Sundelin
Full av känslor
2018-10-19
ULJO
Stark txt
2018-10-19
ej medlem längre
Påminner om rysk 1900-talspoesi när den är som bäst.
2018-10-19
ej medlem längre
Wow! Bara att ge sig.. Stark!!
2018-10-19