Den mörka punkt
i tulpanens liv
ur vilken den blommar,
den punkt
innanför färger former
dofter och märken
stjälkar och kalkar
där smärtan mognat
till stillhet
där vågen bryts
i bränningar
det mörkerförslutna rum
tempelmodern
där vi alla danades
ingen har sett
dess botten
dit havet rinner
tillbaka
dit födslovåndan
återvänder
det är där
i det gemensamma
källan
därur
tulpanen
hämtar
sin nektar
sin ömhet
Fri vers av Petter Wingren
Publicerad 2019-04-22 06:11
dorotea
när vi lyssnar kan vi höra källan porla när vi blundar ser vi havets botten alltets ursprung. tack för en inspirerande text!
2019-04-22
Stanley Rydell
Genesis. Gemensamma källan rikt och flödande/ födande bildmässigt tolkad! En vacker dikt att stanna länge i!
2019-04-22