Gossen hade just
uppnått den ålder
då han uppfattade
årstiders växlingar
hur vårens clorofyllstinna värld
mörknade gren för gren
grönt för grönt
medan småfåglar
sjöng sin repetativa
sång i grenverket
gossen önskade
att nu skulle allting stanna
nu räckte det med karusell
snopen och milt förvånad
blev hans böner hörda
grönskan dröp
av vänlig grönskas
rika dräkt
men fågelsången
tystnade tvärt
allt kött är hö
men blomstren
levde
och sommar
blev det aldrig
Fri vers av Petter Wingren
Publicerad 2019-06-04 20:33
ej medlem längre
Förstummande bra. Den här känns ända in i märgen.
2019-06-06
dorotea
och sommar blev det aldrig.. för mig en sorglig dikt. den gör mig ledsen!
2019-06-05