Det vandrar
en man i trasor
över söders kullar
Söderdrucken
släpar han sig fram
genom den inkapslade staden
i nedpissade jeans
och fnöskiga halmskor
Bilarna väser
som förföljda ormar
Han står mitt i vägen
omgiven av vansinne
Fylld till bredden
av sig själv
Avgaserna blandar sig
med den trettiogradiga solen
En torr dimma av ljus
strimlar staden i två
(Kondensen som
en slaggprodukt)
En gång
hade Söderstollen
en mor
som gladde sig åt
hans ankomst
Om så bara
för en tiondels sekund
Fri vers av henke_r
Publicerad 2019-07-26 13:16
Anya
Du har alltid något att säga. Läser dina texter med behållning. Bravo!!!
2019-09-18
DavidM
Levande livsberättelse. Som att titta på en filmsekvens, ett utdrag som expanderar. Du får med både den dallrande stadsbilden, dess villkor för överlevnad och det personliga i avrundningen. Ett välskissat porträtt.
2019-08-09
Stanley Rydell
Skickligt talande fysiskt fenomen som inkarnerad ”blödande karaktär” - ansluter mig till Jenny Leines träffande kommentar.
2019-07-30
ej medlem längre
Du har en förmåga att se bakom ytan hos människor och att ge dem liv som på en teaterscen med ett uttrycksfullt och originellt språk. Man kan bara tycka om dessa blödande karaktärer, dessa samhällets olycksbarn.
2019-07-26
Staffan Nilsson
Ömsint porträtt av en nutida Don Q, typ.
2019-07-26
Lottie Ålhed
Fin tanke I bra text Tänker på en gammal Povel Ramel text. Alla har vi varit små..
2019-07-26