En ensam själ kan aldrig få ro.
Man blir deppig även om det är personer runt en hela tiden.
Man gör mycket för att få andra att skratta men även när man ler och skrattar känner man sig ledsen. Det är inte många som förstår ensama personer.
Även när man gör sitt bästa så säger dem saker för att vi ska tro att de fattar.
Fri vers av DiktarE
Publicerad 2006-06-28 14:32