Smärta

riven i tankar

När dina ord snittar mig i natten och du pillar dig i naveln och våra pinnstolar äger mina luggslitna tröjor över stolsryggarna vandrar min längtan. Din sorg, besvikelse över dina opublicerade artiklar, månens benvita skära, natten tung, odiskade assietter, innekatten som längtar stråk, mina brutalt tidiga morgnar där jag längtar kockjobb med färsk fisk, citron, dragon och nöjda gäster. Din totala brist på inkännande när vinden vände och när du satt i din sfär av intellektuellt ego och tog luft, energi. Svettig, utkramad efter fyrahundratrettio portioner av det bästa jag förmådde och en uppkäftig dillkvist på toppen åkte jag bussen, den traktorlika som tog mig vidare till Brommaplan. Tog tre trappor i ett ångestfyllt språng. Väl hemma slet jag ut dina befläckade kalsonger, blekta tröjor, dina elaka lappar på köksbänken och din rakade skäggväxt i handfatet! Öppnade fönstret mot norr, ingen ånger mer!